östlig gulärla

Motacilla tschutschensis Gmelin, JF, 1789

15–16 cmLängd18 gVikt

En liten slank fågel med ständigt vippande lång stjärt, vars hane har olivfärgad rygg och gul buk under häckningstiden.

Flest rapporter: april och oktober–december · Flest rapporter i: Kina, Thailand, Indien

Liknar gulärla

Livskraftig

Så känner du igen den

Kännetecken

Lång stjärt som vippar oavbrutet
Hanen har olivfärgad rygg och gul buk under häckningstiden
Svart näbb och svarta ben
Lång klo på baktån, endast svagt böjd

Hane, hona och ungfåglar

Hanen har övervägande olivfärgad ovansida och gul undersida under häckningstiden, medan huvudfärg och teckning varierar mellan underarterna; i andra dräkter, särskilt första vinterdräkten men även hos många honor, kan det gula vara uppblandat med vitt.

Läte

Ett högt “zrri” eller “jeet”, gällare och hesare än hos gulärla.

Liknande arter

gulärla

östlig gulärla har lång och svagt böjd bakklo, medan gulärla har kortare och mer böjd bakklo (ofta svår att se i gräset); östlig gulärla har gällare och hesare läten.

Var och när den rapporteras

östlig gulärla har rapporterats från 1 284 av de 8 171 fågellokaler vi följer, i 43 länder och regioner.

Rapporter per månad Norra halvklotet

Var den rapporteras oftast

Taipei – Tianliaoyang WetlandTaiwan (Kina)3 667 rapporter
Mai Po Nature ReserveHongkong (Kina)2 512 rapporter
GambellUSA1 955 rapporter

Fler platser

Long ValleyHongkong (Kina)1 748 rapporter
Huajiang IBA – Huajiang Wild Duck Nature Park (Huajiang to Zhongxing Bridge)Taiwan (Kina)1 704 rapporter
Nanhui DongtanKina1 516 rapporter
Lanyang River Estuary IBA – XinnanTaiwan (Kina)1 271 rapporter
San TinHongkong (Kina)1 192 rapporter
Taipei – Beitou Guizikeng Drainage CanalTaiwan (Kina)1 192 rapporter
Lizejian IBA – 52-Jia WetlandTaiwan (Kina)1 164 rapporter

Länder och regioner med flest rapporter

Kina Thailand Indien USA Filippinerna Australien Singapore Kambodja

eBird-rapporter via GBIF till och med 2024-12-31. En rapport betyder att någon har lagt arten på en lista; fler rapporter beror delvis på fler fågelskådare, inte nödvändigtvis fler fåglar.

Om arten

Beringärla (Motacilla tschutschensis) är en asiatisk fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar. Dess artstatus har varit omstridd, men urskiljs allt oftare som egen art.

Utdrag från Wikipedia, CC BY-SA 4.0 · författare · Läs mer på Wikipedia

Frågor

Hur stor är östlig gulärla?

östlig gulärla är ungefär 15–16 cm lång och väger omkring 18 g.

Var lever östlig gulärla?

Häckningsområde: Palearktiska regionen, Nordamerika: östra Ryssland, nordöstra Kina och Alaska. Den rapporteras oftast i Kina, Thailand och Indien.

När är det bäst att se östlig gulärla?

Vid de fågellokaler vi följer rapporteras den oftast i april, oktober, november och december (norra halvklotet).

Är östlig gulärla hotad?

IUCN:s rödlista klassar östlig gulärla som: Livskraftig.

Vad äter östlig gulärla?

Huvudsaklig föda: Insekter och ryggradslösa djur.

Vilken familj tillhör östlig gulärla?

Den tillhör familjen Ärlor och piplärkor (Motacillidae) i ordningen Tättingar (Passeriformes).

I korthet

Längd: 15–16 cm
Vikt: 18 g
Livsmiljö: Gräsmark
Föda: Insekter och ryggradslösa djur
Levnadssätt: Aktiv på marken
Flyttning: Flyttfågel
Skyddsstatus: Livskraftig

Fler mått

Vinge: 79 mm
Stjärt: 66 mm
Näbb: 16 mm
Tars: 24 mm

Medelvärden från datasetet AVONET; längd från fältguider där sådan finns.

Utbredning

Palearktiska regionen, Nordamerika: östra Ryssland, nordöstra Kina och Alaska

Häckningsområde, IOC World Bird List 15.2 · Översatt av Bird Album från den engelska originalet, med hjälp av AI.

Underarter · 2

Motacilla tschutschensis tschutschensis s Siberia, n Mongolia, e Kazakhstan and nw China to ne Siberia and nw North America | non-breeding: s, se Asia and Philippines to Australia
Motacilla tschutschensis macronyx sc Siberia, ne Mongolia and ne China | non-breeding: se Asia to n Australia